Mitt i all flyttångest
Flytt hit och flytt dit, vart man än bor mår man ändå skit.
Vart finns lyckan? Snälla visa mig dit!
Det kvittar om jag bor i ett ruckel eller en lyxsvit,
mot alla farande tankar hjälper endast starksprit.
Jag vill lära känna mig själv, veta vem jag är.
Veta vilka synder jag bär och vad jag gör här.
Vi söker ständigt svar på dessa frågor, det sägs att man kommer till himmelen eller bränns upp av lågor.
Frågan är vad som är sant, jag vill inte lägga tron på någon religiös tant.
Jag behöver inte Jehovas vittnen i mitt liv, jag tycker mest dem slösar på saliv.
Jag tycker synd om de stackare, som blivit grundlurade av religiösa skitsnackare.
De behöver inte berätta vart jag står, det viktigaste för mig är hur jag mår.
För dig som än inte funnit ljuset, kan dem visa bilder på paradiset.
Kan dem hjälpa dig att hitta dit? Nej, för allt dem säger är finslipad skit.
Andra som kan få folk att lida, är politiker som är psykiskt invalida.
Dom tycker att allt är brilliant, men varför slänga så mycket pengar på allt militant?
Militant är synonym till vuxet fjant.
Att ta en genväg i livet genom att spela hård är inget som gör en man till lord.
Vettigare vore att lägga dessa pengar på en fritidsgård eller satsa på bättre vård.
I min värld hittar jag inget lagom, känslorna gillar att åka slalom.
Det finns mycket lyckliga moment, men det dåliga återkommer jämnt.
Det som gör mig glad är familj, vänner och närstående men inte ens dessa kan sudda mitt illamående.
Jag yttrar mig genom texter medan andra föredrar att röka gröna växter.
Många känner sig med pulver starkare, jag ogillar dock dessa knarkare.
Att hålla hälsan i trim och inte rökt en cigg, innebär inte att jag får fler ligg.
Att få ligga mycket får mig att känna mig fantastisk.
Detta var dock ingen sanning utan jag var mest sarkastisk.
Nu är det meningen att jag ska sluta skriva, men detta är mitt sätt att tiden fördriva.
Jag skall nu lägga mig i denna dystra lägenhet och fortsätta grubbla på min karriär som poet.
Den starka drickan fick mig ikväll att slappna av, det är inte varje natt man kan vara sömnens slav.
Detta innebär för mig en stor lycka och kan morgondagen positivt smycka.
Jag tackar härmed för mig och önskar en godnatt för såväl kille som tjej.
Funderingar
Intro till villesnilles blogg
Nej, min mening är inte att vara en av dessa glitterfantomer. Jag vet inte riktigt vad min mening är eller vart den leder. Jag vet bara att den som läser detta förmodligen har en tråkig vardag och kanske kommer att återkomma hit av ironiskt medlidande.
Min mening är inte heller att vara hatisk eller kränkande på något vis utan helt enkelt kunna utnyttja den yttrandefrihet man har som många är rädda för att använda i det avlånga landet "lagom".
Jag förstår inte själv vad jag med denna blogg vill finna, det är väl inte här man hittar sin drömkvinna?
Man tänker varje dag på vad man gör och vem man är, men detta leder endast till psykiska besvär.
Denna sociala bov är egentligen inte ett stort behov.
Vad är det då som får mig att vända mig hit där folk fyllda av plast skriver massa skit?
Primadonnorna som dessa nätverk styr trivs bland folk som jag avskyr.
Bra exempel på detta är bloggerskor som kissie, Pau och allt vad dom heter, sådant folk får mig att klättra på mina tapeter.
Jag blir galen av bara tanken av hur de kan bli rika på att vara största skanken.
Dessa bloggerskor gör inget bortskämt barn besviken och har samma makt som romarna under antiken.
Typiskt bloggerskor är även att slänga pengar åt allt håll och kanter för att sedan se ut som bortglömda tanter.
Men varför klaga?
Alla dessa roliga miner gör att till och med fula människor skiner.
Jag vill att alla klart ska veta att jag inte har medkänsla för feta. Att vara fet är i mina ögon ett livsval, precis som att vara smal.
Om man ej kan rå för var man står så är det självklart att jag medlidande får.
Bara för jag gillar att visa känslor betyder det icke att jag är en av alla kalla människor.
Något som i mina ögon gör en människa pryd är att kunna bära på lite attityd.
Jag har nu avslutat min första praktik, mitt i all flyttpanik.
Jag antar att allt detta slit en dag gör mig till en man med stor merit.
Min tanke är att jobba som ambulanspersonal för att kunna fösa skadade till min terminal.
Jag har alltid i tanke att vara en god människa. Är det verkligen det mest intilligenta?
Bör man alltid vara snäll för att va bra? Eller tänka: vad är det som gör mig själv gla'?
Jag avrundar denna text såhär: Man bör inte alltid tänka på vem man är.
Mitt ungdomshjärta brukar ge mig ett hysteriskt skrik, jag ser det positivt, ingen dag är den andra lik.
