Fylletext
Så satans full skriver jag denna text i förhoppning av att min population har växt.
Jag känner mig så jävla dragen och blir förmodligen nerslagen.
Det är lugnt för det är typiskt här, att man på sina skulder bär.
De fulla människorna begär att på andra lasta av sina besvär.
Karlskronas uteställen ligger på ronnebygatan, här bråkar desperata om den fulaste skatan.
Är man snabb nog kan man dra sitt kort och se sin ekonomi falla fort.
Man blir bjuden på det ena och det andra, vilket slutar med att man ensam vandra'.
Vid denna tidpunkt har jag inget vett och beter mig på ett bedrövligt sätt.
Denna natt har jag mött ett gäng desperata skurkar, allt från zigenare till bondlurkar.
De gnuggar sig vidrigt mot mina flickvänner och tror seriöst på att de känslor känner.
Man kan på en gång se, vilka som inte läst matte A och B.
De som förstör borde skickas hem till sitt fosterland och straffas i lågornas brand.
De kanske inte är lika balla och enade när de i sitt hemland blir stenade.
Sådant beteende gör mig väldigt sur och ibland tycker jag de borde sitta i bur.
Till och med barn förstår att detta inte är rätt, medan dessa ej har insett.
Om man som barn beter sig på detta vis bör man kanske vända sig till BRIS.
Dessa typer tror att man kan bli full och vem som helst få omkull.
Jag är själv från en annan stat, där det mesta är underbart.
Jag vill dock inte att samhället ska bära mig som vikt och därför har jag en respektabel översikt.
Jag vill att alla ska älska mig för den jag är och inte se mig som ett samhällsbesvär.
