Sorg & ilska
Här nedan följer ett par vältänkta rader om vad som gör att jag får spader.
Visst, det är inte alltid kul att leva efter samma hamsterhjul.
Jag tycker dock man borde försöka, att liv och glädje föröka.
Kan det vara så svårt, att inse att livet inte är så hårt?
Personligen känner jag mig smart, som nästan aldrig visar hat.
Jag älskar att visa åsikter men för det ber jag inga bikter.
De personer som söker negativitet, är oftast de som ingenting vet.
De gillar att trycka ner och klandra för att skylla sina problem på andra.
Svenska folket skrattar vid sommar och jul, annars uttrycker dem mest en massa strul.
Man kan inte alltid på läpparna ha ett leende, med tanke på andras beteende.
De som vill göra världen till ett bättre ställe blir oftast nertryckta av idioterna i vårt samhälle.
Ibland kan någon i ens närhet vara helt jävla omöjlig, hur fan man än gör så blir man betraktad som löjlig.
Jag ursäktar mig inte för jag skriker och svär, det är så jag yttrar mina besvär.
Man kämpar och kämpar men det leder ingen vart, vissa beter sig som om man känt dem en kvart.
Även om jag nu låter gay, förstår jag inte hur man kan bli förstörd av en tjej.
Det är svårt att förstå varför jag fortsätter slösa energi, när det ibland känns lika meningslöst som SFI.
Jag brukar vara lite av en charmör men just nu känns bara som om jag stör.
Du som läsare kanske inte känner igen dig, men för mig är detta en viktig och vardaglig grej.
Man är inte nöjd med det man har, förrän man tomhänt står kvar.
Man inser inte vilket värde våra närmsta bär, förrän sanningen oss förtär.
Jag vill tillägna en rad till en vän som gick bort, en raket gjorde hans liv alldeles för kort.
Man lär sig med den eviga tiden att ingen vinner dödsstriden.
Kommentarer
Trackback
